En bild från när vi var i skogen häromdagen och letade svamp. Att vi letade svamp är väl att ta i, jag letade kantareller medans hundarna gick med nosen i vädret och letade efter rådjur. Även när vi tog en paus så var det mest rådjursök hundarna pysslade med och därmed omöjliga att få till att samarbeta med kameran.
Kommer ni ihåg måsarna i filmen ”Hitta Nemo”? Eddie påminner en hel del om dessa, allt som är ätbart vill han ha liksom leksaker, ben och pinnar som Ozzy visar intresse för. Eddie far fram som en bulldozer för att komma först fram.
Har hundarna fått tex ben då tar Eddie första tillfälle att norpa till sig Ozzys ben sen lägger han det ena bredvid sig medans han gnager på det andra och Ozzy går omkring och framför sin klagosång tills vi tar tillbaka benet från Eddie.
Här har Eddie somnat strategiskt med sitt ben.
Ozzy ligger gärna och drar sig i sängen när vi andra gått upp
Häromdagens promis runt Flaten. Så mysigt även om det börjar anas höst i luften.
14 år och väldigt lycklig
När jag var 14 fick jag min första hund men innan det ens var tal om hund så hade vi hårda förhandlingar hemma om vad jag skulle ansvara för, som vilka promenader, matning, träning etc.
Nalinas Simona var min första älskling, en väldigt speciell dam, henne lärde jag en massa tricks. Och henne anförtrodde jag en massa tonårshemlisar. Mamma (genom uppfödare Agneta Reis) introducerade mig till utställningens värld. Jag var väldigt blyg (är iof det fortfarande fast inte riktigt lika mkt) så det var mycket fjärilar i magen. Simona fick många fina lovord och fina placeringar. Dessvärre hände en väldigt otäck olyckshändelse med en annan hund vilket resulterade i att hon förlorade sitt ena öga när hon var knappt ett år och därmed var det slut med utställningar.
Simona
Inte många månader men fint kan hon stå
Resultat Lilla Sthlm 1985-04-06
Strax innan Simonas olycka hade min mamma beställt en valp till sig själv, lilla Nalinas Caramell. Hennes flytt hem till oss blev lite förskjuten så att Simona skulle kunna läka och återhämta sig. Jag kan inte minnas att vi ställde ut Caramell någon gång, hon hade fel på knälederna bak vilket gjorde att de glappade varpå hon tog ett eller ett par skutt bara på ett bakben. Hon opererades dock för detta men hon var därmed inte av avelskvalité. Caramell var en lite mindre tjej än Simona men väldigt go.
Nalinas Simona
Nalinas Caramell
Dessa små fröknar älskade att ligga och bli kliade på magen, gärna i knät. De gillade också att sova i sängen. Simona hade en försmak i yngre år att tugga på saker, bla tuggade hon sönder dörrposten till hallen när vi var på bio eller en annan gång då hon tuggade sönder en lånebok :/Caramell var betydligt lugnare och kom lite i skymundan för Simona som gärna talade om för Caramell var hennes plats var, dvs hon fick inte ha det för bra eller få för mycket uppmärksamhet av oss. Min pappa tog Caramell lite extra till sitt hjärta.
Mycket finns det att berätta om dessa töser, kanske jag skriver något mer senare. Det är nu många år sedan flickorna lämnade oss men de kommer fortfarande ofta i våra tankar.
På dagens middagspromenad korsade vi denna söta lilla varelses väg. Så gullig.
