Mera Ozzy

 

Att det just blev Ozzy (Axbor Detroit Dominator) var ödet. Under en tid hade vi sökt efter allt som gick att läsa på internet om Borderterriers. Johnny ringde runt till kennlar i Mälardalen för att höra efter när de planerade kullar. Till slut fann han en kennel som planerade valpar för leverans i september 2002, dessvärre fick vi i slutet av juni ett samtal att tiken inte var dräktig. Så vi ringde runt ett varv till och då bland annat till Axbor i Uppsala där jag kom i kontakt med Håkan Axén som berättade att de hade en lite borderhane på 8,5 vecka. Två dagar senare åkte vi till Uppsala och hälsade på hos Ulla och Håkan och fick se den sötaste valpen vi beskådat. Johnny var lyrisk, Borderterriers var häftigare och sötare i verklighet än på bild, en robust hund i lagom storlek. Beslutet var inte svårt att fatta och självklart ville vi köpa valpen. På vägen hem från Uppsala diskuterade vi flera namn, bland annat Rocky och Elvis, men så spelades ”Bark at the Moon” med Ozzy Osbourne på radion och i det ögonblicket så bestämde vi enhälligt att vår valp skulle få namnet ”Ozzy”. Efter ytterligare några (lååånga) dagar så var det dags att åka till Uppsala igen och då för att hämta hem vår valp.

Den 5:e juli 2002 hämtade vi vår efterlängtade Ozzy från kenneln Axbor i Uppsala, då hade Ozzy hunnit bli 9 veckor. Lyckan var total.

Som valp och unghund har Ozzy varit ett riktigt busfrö. Som tex den gången då han var 5 månader och det kom fantastiska dofter från grannens loftgång. Någon hade passande nog inte stängt ytterdörren ordentligt så Ozzy gick ut för att kolla. På grannens balkongbord stod något himmelskt gott och efter att kalasat en stund så gick han tillbaka hem och vilade sig utan att vi upptäckt vad han varit ute och gjort. Under dagen blev han slö och började kräkas och vi förstod ingenting förrän grannen knackade på och berättade att ”någon” kalas på hennes strömingslåda.

En annan gång så hörde vi hur någon stökade runt i köket och trodde att det var dottern som höll på. Efter en stunds tystnad så började Ozzy pipa ute från köket. Där hittade vi honom stå på köksbordet bland nybakade lussebullar och ett halvfärdigt pepparkakshus. Stöket vi hört var när Ozzy lyckats putta ner gallret med lussebullar på avsvalning ner på golvet. Han gjorde sitt allra bästa för att se så söt ut som möjligt och la sitt underbara huvud lite på sne och vifftade glatt på svansen. Inte var det lätt att bli arg mitt i allt det komiska.

När Ozzy närmade sig 3 år lugnade han ner sig betydligt. Han slutade tex med att gå upp på matbordet för att söka mat men däremot så går han fortfarande upp på soffbordet om han tror att ingen ser men det händer mer och mer sällan.

Ozzy gillar att om dagarna ligga på fönsterbänken och spana efter katter och hundar. Gör gärna matte sällskap i TV-soffan. Skogspromenader är toppen och bus på ängen med rumskompisen Eddie är kalas. Tränar med stor glädje ”partytricks”.

Ozzy är alltid glad, lekful och vänlig – helt enkelt en helgo borderkille!