Mera Eddie
Redan när Ozzy bara bott hos oss några dagar så bestämde vi oss för att vi ville ha en border till och att den då skulle heta Eddie. Att det blev namnet Eddie kommer sig från att Johnny gillar Iron Maiden. Deras välkända galijonsfigur som är på stort sett alla skivomslag heter Eddie och eftersom Ozzy fått sitt namn från en annan välkänd artist så var det självklart att det skulle bli en Eddie!
Efter att ha frågat runt om en lagom ålder på Ozzy bestämde vi oss för att han skulle bli minst 2 år innan nästa hund skaffades. Han hann dock inte fylla 2 år innan längtan blev för stor och efter att ha pratat med Ulla i ett annat ärende så nämnde hon att de hade en liten blå hane som de kallade för Hippo men kanske skulle de behålla den lille. Jag berättade för Johnny vad Ulla nämnt och ringde upp någon dag senare och frågade om vi kunde få titta på valpen, och visst skulle det gå bra till vår stora glädje.
Några dagar senare åkte vi hem till Ulla och Håkan. I köket fick vi träffa Eddie (Hippo) en lite svart tjockis som var så söt och efter kom ytterligare två valpar. Eddie blev ensam valp då hans enda kullsyskon inte överlevde men han behövde inte växa upp ensam. Mamma Hedwig fick adoptera två valpar som var en vecka äldre från en annan tik som begåvats med 7 (?) valpar.
Eddie svingar vante
Det sägs att Eddie var en lugn liten pojke, betydligt lugnare än sina äldre ”syskon” men det har vi inte märkt av. För oss har han varit en stormvind. De första månaderna kallades han för pirayan eftersom hans sylvassa tänder fastnade i stort sett allt som passerade framför nosen. Han har hängt i Ozzys öron och hals från dag ett och Ozzy som är så otroligt snäll har inte mer än gnällt när det gjort ont, inte en hörntand har Ozzy visat Eddie!. Ben tuggas upp på rekordtid. Ett hörn på en byrå och skohylla har tuggats sönder. Han är målmedveten och snabb i tassarna, riktigt snabb och är 9 av 10 gånger först framme när det jagas boll eller pinne. Leker vi inne plöjer han fram i jakten på att komma först och pressar undan stolar och annat som står i hans väg. Näst efter mat så är kampa bäst, gärna med sönderslitna ”dödade” gosedjur.
Mat är Eddies absolut största passion. Han gör i stort sett vad som helst för något ätbart. Inget kan lämnas framme. När vi dukar matbordet måste vi se till att stolarna står inskjutna så inte en objuden gäst hoppar upp och förser sig. Vid ett par tillfällen har det hänt att någon av oss missat detta, senast så var det salladsskålens innehåll som plundrades. Gurka, tomat, paprika och salladsblad smakade tydligen väldigt bra och några ynka bitar lämnades kvar till oss. Något som jag har funderat på är om Eddie lärt sig att öppna skåpet under diskbänken för det har hänt att han har försett sig med rester från sophinken. Spåren som avslöjar detta är tex småtuggade yoghurtburkar, cremefraiche burkar glasspinnar och andra förpackningar som jag hittar i buren. Det positiva är att han är väldigt mån att hålla redan på vad och om jag något i jackfickan när vi är ute och vill väldigt gärna vara till lags.
Trots att Eddie är ett riktigt yrväder finns det stunder då han är lugn. Han gillar att gosa och bli kliad på magen och ibland kommer han och vill sitta i knät. Är en mattegris men älskar alla i familjen. Lillhusse är kul för han busar mycket och ofta rätt tufft. Husse håller han sällskap om dagarna. Jessica väcker han på morgonen med en blöt puss. Han tycker inte om att vara ensam men det finns tillfällen då vi måste lämna honom och då skäller och ylar han tills vi kommer tbx så vi undviker att vara borta för ofta och för långa stunder (både för Eddie och grannars skull). Liksom Ozzy har Eddie ett stort hjärta och är en fantastisk hund, man bara älskar honom – han är allt i kubik.
